Minns ni programmet som gick för kanske ett decennium sedan, där en programledare och en kock våldsgästade ovetande kändisar i deras hem. Det gick ut på att sno ihop en middag på den "mat" som fanns tillgänglig vid tillfället utan förberedande inköp. Vi som sett programmet minns när Dr Alban gästades ...

Jag skulle vilja se vad en sådan duo skulle kunna få ihop av mina tomatprodukter, hönsbuljong, lingonsylt, Elisabeth Arden 8h-cream, Baldessarani Del Mar (en kommande veckas doft), sprutgrädde, soja, becel margarin, saltgurka, nougatsås, äkta citronsås och Kan Jang. Kanske nått som passar på kommande veckors personalmatsedel?

Sent skall syndaren vakna. Personalmatsalen har fått utstå massiv kritik de senaste åren,  leverns varande eller icke varande på menyn har varit en långkörare en följetång likt Glamour, dock utan tillstymmelse till glamour.

Kritiken har tyvärr för oss matgäster runnit av dem likt vatten på en gås och den oengagerade och torftiga menyn har bestått. Fram tills nu. Äntligen har klagomålen fått gehör, kompetens har handplockats från världens alla hörn och jag ljuger inte när jag säger att vi har många oförglömliga smakupplevelser att se fram emot. En kulinarisk triumf gestaltas enligt följande:

Måndag: BANTAD UTTER MED GRILLADE GRANKOTTAR
Tisdag: TRAMPAD GASELLTUNGA & SAFARIKODA
Onsdag: HARPUNERAD LAXMJÄLTE MED VARM MJÖLK
Torsdag: FLAMBERAD LUNGSOPPA MED TALLRIK
Fredag: NYKLIPPTA PANDANAGLAR I GELE

 

Måndag: STÖRTAD TIBETANSK TEMPELÄLG MED RÅRIVEN MUNK
Tisdag: NOSMOSAD BETONGBJÖRN I BRYLKRÄM
Onsdag: LÖDNORKS HUNTING SURPRISE!
Torsdag: PISKAD VALPUNG MED BÄVERFETT
Fredag: HÄRJADE LÄMLAR I FLOCK

 

Måndag: SPRÄNGD PUDEL I TOFFLOR
Tisdag: DRÄNKT TÅNGRÄKA I SURKÅL
Onsdag: FLÅDD SKOGSGORILLA MED LINGON
Torsdag: RESTER
Fredag: SKRÄMD STÄPPMAMBA I TRÄSKOR

 

Måndag: RUSSINFYLLDA GIRAFFKNÄN MED VIDBRÄND SNORKEL
Tisdag: STUVADE LÄRKFÖTTER UTAN HÄLSENA I EKONOMIFÖRPACKNING
Onsdag: TERRORISERADE RALLYSNIGLAR MED PREJAD SPAGETTI
Torsdag: STRESSAD SÖMNGÅNGARE MED OBDUCERAD FILMJÖLK
Fredag: THAILÄNSK VASSKÄNGURU MED SYLTADE SAVANNBÄR

 

Måndag: GRÄVLINGSMUSKEL MED BOXAD POTATIS
Tisdag: KOKT ELEFANTHUD MED SLIPAD LIE
Onsdag: VÄLHÄNGT SVANÖGA MED GLASS
Torsdag: TORTERAD FLADDERMUSLJUMSKE MED OCH LURAD SPENAT
Fredag: VÅLDTAGNA TERRIERLÅR I PYJAMAS

Du är med i en quizshow, du har  tre dörrar framför dig (A, B, C). Bakom en av dörrarna finns en miljon, bakom de två andra finns en inramad bild av KungLigg.

Du väljer dörr A. Quizledaren tar bort dörr B och ger dig samtidigt möjlighet att ändra dig till dörr C.

Vilken av dörrarna A och C väljer du för att maximera chansen på miljonen?

En dag som denna och man har alldeles för mycket tid att fundera över oväsentligheter. Humor och befriad, två ord som var för sig enbart är positiva. Tillsammans bildar de något ofrånkomligt negativt, jag tycker att det är både fascinerande och aningen märkligt. Det är mig veterligen ovanligt att använda ordet befria i samband med något negativt, tänk dig nedanstående scenarion:

- Kronofogden skulle säga "Hej, här kommer jag och befriar dig på din platta tv och dina smycken!"

- P-lisan skulle säga "Du har tyvärr felparkerat och därför måste jag befria dig från 500 kr!"

- Domstolen skulle utfärda "Frihetsbefrielse på livstid!"

- Chefen skulle säga "Nu har jag befriat dig från en löneökning detta år!"

- Tjuven skulle befria mig från min cykel.


Skulle det helt enkelt inte vara mer passande att säga humorberövad?

Något som förbryllar folk i vår omgivning likväl oss själva är att jag och min bror envisas med att tilltala våra föräldrar vid tilltalsnamn. Att använda orden mamma och pappa vid direkt tilltal har aldrig varit ett alternativ och jag kan inte minnas att jag någonsin sagt det, inte ens som liten snorig blåögd parvel.

Innebär då detta att vi är svältfödda på kärlek, att vi hyser agg mot våra kära föräldrar, att vi är känslolösa barn som med glädje trampar på daggmaskar när det regnar, rycker ben av spindlar, spelar hartsfiol på grannarnas fönsterrutor på väg hem från efterfesten? NEJ jag tror och hoppas att så inte är fallet.

Varför kan inte systembolaget/krogarna tillsätta resorb i drickat så slipper man "dricka varannan vatten". Tänk vad skönt att slippa debaclet med att hitta resorben när man kommer inhalkandes i tamburen på morgonkulan när man är "groggskottad" till förbannelse och allmänt snurrig i kolan.

KungLigg: Bartender, en 6:a resorb tack!

Som liten blåögd snorig parvel är det inte alltid lätt att skilja på sanning och lögn. Påståenden från förtroendeingivande personer tas som absoluta sanningar och sväljs med hull och hår.

Visst har vi alla hört teorin om att köpspriten har tillsatt kräkmedel och att det är därför man mår bättre av att supa på "skattefria dunken"? Det kan väl inte vara sant, eller?

Som liten blåögd snorig parvel är det inte alltid lätt att skilja på sanning och lögn. Påståenden från förtroendeingivande personer tas som absoluta sanningar och sväljs med hull och hår.

Kan det verkligen vara sant att människan i biljettbåset i tunnelbanan ändrar sin stämpel för varje minut som går? Stämpeln är mekanisk så den måste ofrånkomligt ändras manuellt. Det känns baske mig som att jag är ett nutida slavgöra på spåret.

En god vän ligger på sjukhus och har inspirerat mig till det klassiskt oturliga trettonde I-landsproblemet. Alla har vi sett sjukhusserier där patienter drar omkring på en ställning på hjul och med en eller två vätskefyllda genomskinliga påsar hängandes (dropp).

Av någon anledning skall katetern in i en ven i armen (om jag minns biologin rätt så går blodet från hjärtat via artärer och till hjärtat genom vener). Alltså pluggas katetern in i högerarmen och ställningen är därmed förankrad via en slang rakt in i blodomloppet.

En bieffekt blir då att när en högerhänt person behöver gå på "damrummet" och uträtta sina naturliga behov så måste denne person sköta "smutsjobbet" med den normalt sett mer bångstyriga "vänstern" för att inte utsätta droppanordningen för risk.

Störande!

... och kanske även era.

Dr Phil skriver i boken Love Smart att merparten (80%) av våra val/beslut här i livet motiveras/bestäms av rädsla. Gräver man inom sig finns det nog en hel del sanning i det hela, skrämmande. Givetvis vill man sitt eget bästa och navigerar bort ifrån sånt som gör en rädd. Värre är när man navigerar bort ifrån människor som man verkligen gillar bara för att man är rädd för nått, nått man inte kan sätta fingret på, nått obeskrivbart och oskarpt som vägrar framträda hur illa man än vill ...

Om jag fick svar på en fråga under min livstid så skulle det inte vara Vad är meningen med livet? utan istället Vaffan är jag rädd för???




PS: Jag kan inte minnas att jag blivit tappad som barn eller vanvårdad på nått vis.

Konstigt nog har jag ännu inte blivit helt bekväm med att köpa varorna som Systembolaget erbjuder människor fyllda 20 år. Det känns fortfarande, trots snart fyllda 30, som att jag gör något extremt oetiskt och olagligt och att kassören sadistiskt kommer att syna bluffen och att jag därefter blir förödmjukad (konstigt ord egentligen...) inför allmänhetens beskådan.

Till min glädje satt det en gammal "hoppreps-partner" från mellanstadiet i kassan och processen kändes genast mer glädjefyllt lättsam.

KungLigg: Jag antar att du vill se legitimation? *Garv*
Kassörskan: Jaaaaaaaaaa givetvis!!!! HAHAHAHAHA!

Med en låda Virgin Ooze i bagaget slipper jag nu ofrivilligt besöka Systembolaget på ett tag. Konstigt att denna ädla dryck endast  säljs i Sverige (i-landsproblem).

Det är ingen nyhet att jag är smal och tydligen så pass smal att jag är "underviktig". Med en inte allt för skrämmande kroppshydda och med ett BodyMassIndex på 17 så räknas jag in i kategorin "underviktig". Jag skulle kunna tänka mig att gå upp 10-20 kg och hur gör man det utan att attackäta junk och onyttigheter in absurdum. Ska jag följa Anna Skippers råd, fast tvärtom?

- Tänk inte på transfetterna (vad det nu är).
- Byt ut all dryck mot öl och läsk.
- Småät gärna hela tiden.
- En välkomponerad tallrik bör bestå av 50 % friterad mat.
- Rör dig om möjligt inte alls, annat än till godisskålen och kylskåpet.

Nä troligtvis skulle jag bli så äcklad att det skulle få motsatt effekt. Kanske kan man göra en magoperation och töja ut magsäcken? Eller kanske en omvänd fettsugning en så kallad fettblåsning?

Nä jag får nog leva med att vara en tjockis-wannabe instängd i en räkas kropp.

1. Är det inte illavarslande när den låt i melodifestivalen som förförde mest inte ens var ett officiellt bidrag utan endast ett otroligt hänförande sidonummer i melodifestivalsfinalen? Thomas Andersson Wij:s version av fjolårsvinnaren Evighet var oooootroligt bra (och det säger KungLigg som inte har ett schlager-öra), tänk om den mannen vore en aktie då skulle han bli den nya "folk-aktien".

2. Bookmakers haussar upp Sveriges bidrag och vi är återigen favoriter. Favoritskap är aldrig bra, ett svenskt bidrag måste slå ur underläge för att prestera. Någon som minns Martin Stenmark? Kval nästa. 

3. Även fast Mr Palindrom (Ola Salo) har en karisma utöver det vanliga så hjälper det föga när låten inte är annat än en pömsig gäspning. Ärligt talat så kan jag inte nynna en enda rad ur låten, inte vet jag vad den heter heller ... hoppas den växer med tiden men jag är enormt tveksam.

Mitt första uppvaknande i USA sker bra exakt 6 timmar efter att jag iskallt slutit ögonen på huvudkudden. Ett mindre angemnämt oljud ljuder i hotellrummet och innan ögonen riktigt kommit ifatt hörselintrycket får jag för en sekund för mig att jag hamnat mitt i en orkan. Nu var det inte riktigt så illa men Åke hade väl även han kännt av frostvarningen i rummet och brassat igång AC:n på maxflås innan han slumrade in. Nåväl det var nu åtminstone en behaglig temperatur i rummet och jag tar tillfället i akt att besöka faciliteterna och finner där en äldre herre vid namn Sven liggandes klarvaken på golvet med en bok i handen. Jetlag diilux.

Trots att kroppen kände sig tillfredsställande vaken och pigg (04:00 i USA och då alltså 10.00 i Sverige) så tvingar jag ner mig själv i en halvnelson och avnjuter ytterligare 1½timmes brottningsmatch med huvudkudden. Uppvaknande nummer två sker lugnt och harmoniskt, jag förser mig med vad som kan antas vara en standardfrukost på denna resa; hårdbröd med en grov kladdig sträng kaviar. Ryktet lyder att tidigare resor i USA har åtnjutits helt utan mat av mina två medresenärer, för fortsatt levnad gällde det att passa på medan man hade annat än naglarna att bita på.

Kliver ut i foajen där mina medresenärer till synes obehindrat avnjuter en continental frukost och totalt ointresserade av att berätta den lilla detaljen för övriga i resesällskapet. Förutom att frukosten kanske inte var den kalorisnålaste kan den intresserade anteckna att precis alla tillbehör för att inmundiga denna frukost var tillverkat i plast, antingen hade de verkligen ingen lust att diska eller så var diskmaskinen fraktad till den där tippen där diskmaskiner får det bra (läs bloggen 23 nov).

Fortsättning följer ...

Lite vätskepåfyllning och rök innan vi gick vidare till gaten på Arlanda. Runt våra ben springer ett tvärhand högt barn omkring och Sven utbrister glatt  "Vilken vacker liten tjej" varpå pappan till barnet säger "Tack, men det är ingen tjej!". Klockan slår 15:15 och vi rör oss med tillförsikt mot gaten. KWAS(!) ytterligare en tull att passera. Jag och Åke slinker återigen förbi utan bekymmer medan vår medresenär Sven fastnar i metalldetektorportalen och får samma trevliga behandling som fångarna på Guantanamobasen och vi vill föreviga studen med ett foto. Åke sliter fram kameran och avfyrar ett foto med blixt. Oj vilket KAOS det blev för hur kunde stackarn vi veta att det är strikt förbjudet att fotografera i området kring tullen(!?), tjänstemännen kastade sig över Åke och tvingade honom att omedelbart radera fotot. Något skärrade alla tre bordar vi till slut planet.

Sven som den senaste månaden våndats över Åkes påstående om att den islamistiska bestättningen inte serverar alkohol får reda på att det var ett "elakt" skämt. Nu kan röksuget bearbetas med både alkholhaltig dryck och snus, Sven ser betydligt mer lättad ut. När besättningen gått varvet runt och inget drickbart erbjudits tar herrarna två saken i egna händer, som pillemariska småglin går de iväg på jakt efter något drickbart och kommer tillbaka med hela en stulen ölburk(!). Smussel och smyg väl på plats för att inte bli upptäckta. Fem minuter senare börjar besättningen, som för övrigt dagen till ära är klädd i grönt gardintyg med lila inslag, officiellt utskänkningen. Smusslet förgäves men spänningen kan ingen ta ifrån dem, grattis boys!

"Kollektiv idioti!" hojtar mina två medresenärer när ljuset dämpas och ALLA drar igen för fönstrena, lite bångstyrigt väljer de att visa sitt missnöje med att leka disco med sätesbelysningen medan jag sjunker ner i sätet  och tänker "Kollektiv snedtändning!".

"Inga pluspoäng för frisyren" säger Åke när en av flygvärdarna går förbi, jag nickar instämmande efter att själv ha funderat på samma sak. Hög panna med pottfrisyrspage, flott hår i negativ bemärkelse.

Innan vi landar måste vi fylla i två formulär som vi skall användas i tullen. Formulär ett frågar oss om vi  har med oss cellkulturer, sniglar, djur, insekter cellstrukturer eller annat godis. Det andra formuläret undrar om vi är eller har varit involverad i spionage, terrorism, folkmord eller andra hobbys. Fan hade man vetat att USA inte gillar terrorister som pysslar med cellstrukturer på fritiden så hade man ju aldrig åkt ... gaaaah vilken miss ;)

Jag fyller i NEJ på alla frågorna och hoppas att bluffen inte skall synas. Redo att officiellt beviljas fysisk närvaro i resans första delstat New Jersey ställer vi oss i tullkön. Givetvis har vi alla missat att fylla i en ytterst löjlig uppgift som skulle ta ungefär lika lång tid som ett medellångt samlag (4 sekunder) att åtgärda och blir inte helt oväntat skickade längst bak i kön med kommentaren "Gör om, gör rätt!". Nästa försök gick bättre, tulltjänstemannnen tar ena formuläret för arkivering, vi blir fotograferade och får våra fingeravtryck tagna. Lägger märke till att det inte var Ceasars Palace utan Teddybears Sthlm jag skymtat på Arlanda. Jocke Åhlund såg lite rödögd ut, troligtvis hade han låtit sig väl smakas av groggbuffén på planet. För de intresserade kan nämnas att Teddybjörnarna spelade på Hiro i New York 1 mars..

Vi hämtar upp bagaget på bagagebandet, och ställer oss i nästa kö. Den då man lämnar formuläret om man har sniglar i bagaget. Några stationer senare med flygplatsens interntåg kliver vi av vid stationen hyrbilar. Damen på Hertz hyrbilar såg oroväckande lik ut Jabba de hut och var ungefär lika trevlig. Jag fick genast min första fördom bekräftad; fan va tjock amerikanarna är (det skulle visa sig att det inte riktigt var hela sanningen). Hoppar in i hyrbilen och vi har för avsikt att köra i nordöstlig riktning mot Buffalo. Vilket var lättare sagt än gjort det när inga orter finns på vägskyltarna och vägarna som nämns inte är de som vi planerat att åka på. När vi väl ofrivilligt gjort våra vägval ut från flygplatsen uppstår nästa dilemma i vilket väderstreck åker vi i ... med obefintligt lokalsinne i mörkret blir jag påmind om när mina två medresenärer åkte fel med bilen en tidigare USA-resa, 30 mil fel.

Med viss tur och skicklighet hittar vi ändå till slut en väg som dagen efter skall leda oss till Buffalo. Psykiskt och fysiskt mörbultade ser vi en skylt om "Lodging area", vilket betyder att boende finns om man viker av motorvägen. Första hotellet vill ha 100 dollar för ett rum för tre, vi åker vidare till Hampton Inn som ligger hundratalet meter bort. Åke som är våran förhandlare går in och kommer nöjt ut en minut senare, 80 dollar. Dubbelsäng och bäddsoffa, jag intar soffan medan herrarna tar varsin öl i lobbyn. Zappar runt efter någon smutsig kanal, fastnar på Discovery Health i brist på annat det handler alla fall om sex. Det är iskallt i rummet, kryper ihop som en liten säl och somnar in med handkontrollen i handen, klockan visar 03:42 svensk tid.