KungLigg

Igår under sändningen av DN-galan säger levererar jag spontant en tanke "Undrar om inte Carolina Klüft är lesbisk trots allt?". Dagen efter står att läsa i Aftonbladet att Klüft och stavhopparen Patrik Kristiansson fått sin hindersprövning godkänd och därmed har klartecken att inom fyra månader gifta sig. Mr Noll Koll ställer sig i skamvrån.

Söndag dag jag och Mattias på väg mot Hemavan och sydligaste delen av Kungsleden.


Söndag kväll på väg mot "sista måltiden" på Nannas Kök i Hemavan. Vad har jag gett mig in på?


Måndag morgon har precis avnjutit  trancemusik i bilen, redo för fjällets tystnad.


Hemavan från berget, vi har cirka 2,1 mil kvar att vandra den här dagen. Kroppen fräsch.


Fortfarande på lägre höjder där blommor och bin trivs.


Vädret lite ostabilt, moln och sol leker kurragömma. Ytterligare vandrat en bit och börjar inse att nu är det på riktigt.


I brist på sol.


Vi har passerat Viterskalsstugan. Bara 1,2 mil kvar att vandra den dagen/kvällen. Kroppen fortfarande fräsch.


Lång vacker dalgång i Syterskalet. Oroväckande moln men inget regn än ...


... men minuter senare kom regnet som en objuden gäst. Ungefär 8 km kvar till Syterstugan.


Snöbollkrig med ett rutinerat par ifrån Nora. Två mot en = fusk! Min regnponcho i modell small hjälpte föga under regnet, byxor och kängor genomblöta. Blöta strumpor med troligtvis begynnande skavsår kunde anas. För lat för att tejpa. 5 km till Syterstugan viss uppförsbacke i kroppen nu.


Sytertoppen som enligt planerna skulle bestigas under tisdagen. Molnen ligger som en tupé på Sytertoppens hjässa.


Härlig känsla, Syterstugans värme inom räckhåll. Vittja vad regnet och fuktiga kängor gjort med fötterna. Skavsår är givet, men hur illa är frågan.


Det börjar skymma lite. Sytertoppen känns väldigt långt bort.


Fyra vindsnabba norska lärare från Mo i Rana. De flög förbi oss strax innan Viterskalsstugan och hade tydligen tagit sikte på Syterstugan de också. De skrattade gott när vi två vandrande misärer förtvivlat försökte tända gasolspisen utan att lyckas. De tog hand om oss på bästa sätt, erbjöd ordentliga skavsårsplåster och under kvällen bjöd de ett överraskande brett utbud av alkohol och tilltugg. "Hur sänker man en norsk ubåt på enklaste vis?" vs "Hur många svenskar behövs det för att byta en glödlampa?" På morgonen skildes vägarna åt, de sprang vidare mot Hemavan på tisdag morgon via Laisvallen och vi vidare mot Hemavan via Sytertoppen och en övernattning i Viterskalsstugan.


Tisdag morgon, Mattias och jag på Syterstugans trappa. Utvilade vore fel att säga men med några timmars sömn, tejpade fötter och havregrynsgröt med nyponsoppa i magen så var det bara att fånga dagen.


Vacker i sin enkelhet.


Regn igen, vi avbryter försöket att nå Sytertoppen och siktar mot en av Syterskalets glaciärer istället.


Master of Spritkök. Vi har nått glaciären.


På högre höjder var det bara svampen som ville posera.


Rudolf var nyfiken och förvånad.


Ur led är KungLigg. Vi körde offroad på väg från glaciären för att spara kilometer och fötter. Brant och högt, här gällde det att vara stabil på foten.


Tillbaka på plan mark, hittade en uppsättning sten som med livlig fantasi blev till en gubbe.


På väg mot värme och mat i Viterskalsstugan.


Onsdag morgon. Vi har påbörjat vandringen mot Hemavan igen. Tittar tillbaka mot Viterskalsstugan.


Vi börjar närma oss Hemavan sakta men säkert. Det blåser kallt men regnar inte.


Åka helikopter vore inte helt fel.


Köttätande? Jag vågade inte ta reda på det.


Tillbaka på en markhöjd där blommor bin trivs.


Vi är framme i Hemavan, det är onsdag eftermiddag. Applåder och hejarop av fikande familj på bänken, stolthet inombords. Sedan väntade en lång dusch för att bli människa igen, en tur till Norge och sedan avsluta kvällen på Nannas Kök.