Converse - You try, you buy!!!!!
I egenskap av att jobba inom ett "serviceyrke" är det ofrånkomligt att man själv tar tillfället i akt och bedömer företag och människorna bakom i olika "service-situationer". Från att ha haft ComBort (Comhem) som ett personligt hatobjekt de senaste åren tror jag mig ha funnit ett ännu sämre företag.
Vi skulle givetvis köpa ett eller flera par Converse-skor när vi ändå var i Bangkok och visa av erfarenheten från förra årets resa visste vi att MBK har en liten Converse-butik knappt större än fyra mindre bajamajor som dansar kring en midsommarstång. Om vi nu bortser från alla möjliga yttre faktorer som arbetsmiljö och alla inre faktorer såsom PMS eller för lite *Cencur* så inträffar följande.
Vi kliver in i butiken (eller vi hann nog inte ens in) vi ramlade förbi och gjorde en rörelse som kunde uppfattas som att vi var intresserad av att kliva på och scanna av utbudet. Möts av en ljudlös suck från en gestalt, den av dem som då inte var fullt upptagen med att sörja omkring med ett paket nudlar. Vi verbalt förklarar att vi är intresserad av att köpa skor. Tystnad från personalen. Ingen tillstymmelse till att vilja få något sålt. Vi tittar igenom utbudet och ser två par lämpliga modeller, tyvärr saknades storlek på ena av dem. Jag ber då att få prova den andra för att vara säker på att Thai-storleken passar min fot ... insåg inte då vad jag bad om ... att få prova en sko i en skoaffär (!!!!) ...
Den där som stod bland alla skokartonger och skyfflade in lunchen, tittar helt plötsligt upp med nått elakt i ögonen. Nyper av nudlarna som hänger ut ur käften och på nått sätt skriker vääääääääääääsande åt mig "Yooooooouuu TRYYY!!!!!! YOU BUUUUUUUUUUUUUUUUUUYY!!!!!!?!?!
Undrar om det är deras slogan i Thailand och resten av världen. - YOU TRY - YOU BUY -. Klatschigt, rappt, totalt hjärndött och fantastiskt otrevligt. Men en minne för livet har sitt pris, vi förlåter er Converse MBK! : )
Vi skulle givetvis köpa ett eller flera par Converse-skor när vi ändå var i Bangkok och visa av erfarenheten från förra årets resa visste vi att MBK har en liten Converse-butik knappt större än fyra mindre bajamajor som dansar kring en midsommarstång. Om vi nu bortser från alla möjliga yttre faktorer som arbetsmiljö och alla inre faktorer såsom PMS eller för lite *Cencur* så inträffar följande.
Vi kliver in i butiken (eller vi hann nog inte ens in) vi ramlade förbi och gjorde en rörelse som kunde uppfattas som att vi var intresserad av att kliva på och scanna av utbudet. Möts av en ljudlös suck från en gestalt, den av dem som då inte var fullt upptagen med att sörja omkring med ett paket nudlar. Vi verbalt förklarar att vi är intresserad av att köpa skor. Tystnad från personalen. Ingen tillstymmelse till att vilja få något sålt. Vi tittar igenom utbudet och ser två par lämpliga modeller, tyvärr saknades storlek på ena av dem. Jag ber då att få prova den andra för att vara säker på att Thai-storleken passar min fot ... insåg inte då vad jag bad om ... att få prova en sko i en skoaffär (!!!!) ...
Den där som stod bland alla skokartonger och skyfflade in lunchen, tittar helt plötsligt upp med nått elakt i ögonen. Nyper av nudlarna som hänger ut ur käften och på nått sätt skriker vääääääääääääsande åt mig "Yooooooouuu TRYYY!!!!!! YOU BUUUUUUUUUUUUUUUUUUYY!!!!!!?!?!
Undrar om det är deras slogan i Thailand och resten av världen. - YOU TRY - YOU BUY -. Klatschigt, rappt, totalt hjärndött och fantastiskt otrevligt. Men en minne för livet har sitt pris, vi förlåter er Converse MBK! : )
Blandade bilder från Thailand 10-25 november
Hoppas inte visdomen slank iväg nu
Ajaj ...
Imorse var det till att besöka tandkirurgen på sjukhuset för att få bukt med en snedseglande visdomstand. Enligt förhandsinformationen som bifogades hälsodeklarationen (som jag för övrigt glömde ta med mig) stod att läsa att ett sådant ingrepp vanligtvis resulterade i en nätt kostnad på 5 000 skattade kronor. Lyckligtvis eller ganska välplanerat har jag istället för en svåltjock plånbok en särdeles förträfflig tandvårdsförsäkring som hoppar in och täcker upp kostnaden, soooo looooong suuuuuuuuuuuckersssss!!! *Pekar virtuellt finger åt tandkirurgen*
Hade onda aningar att dagens ingrepp skulle vara precis lika otäck som förra gången och stålsatte mig när jag irrade runt i sjukhusets korridorer. Slank förbi Apoteket som ännu inte öppnat för dagen, visste att jag om en timme eller så dreglandes med botoxstora läppar skulle behöva kliva in där och beställa värktabletter och etc till apotekerskans härliga nöje ...
Jo men förra gången för er som inte fått det berättat var det en klen liten tjej tog sin "tand-oskuld" på just lilla mig. Slet i tänder och tandkött och drog i mungipor så blodet sprutade och resulterade i en brutalt öm käke de nästkommande veckorna. Laglig våldtäkt. Men jag är inte bitter ...
Och så lite tandläkarhumor modell TORR från förmiddagen.
KungLigg liggandes i stolen: Det är inte första gången va?
Tandkirurg provkör nått instrumet som sjuksköterskan lustigt
och oroväckande kallade för mojäng: Nä en eller två har jag nog gjort tidigare.
KungLigg: Ok ...
Sjuksköterska: Hahahaha bröööööl!
Tandkirurg: Nä det har nog blivit ett par ... säkert över tusen stycken
-----!!!Varning för skämt!!!!------
Tandkirurg: Men nån gång ska ju vara den första att lyckas!?!?!!?!?
------!!!!Slut skämt!!!!! -------
KungLigg: Tusende gången gillt nu va?!
Vi kan nu snabbspola fram till att tandkirurgen ropar efter vaselin (!!!), då undrade man för ett slag om han lydde under devisen "Allt går med vilja, våld och vaselin" men det var bara mungipan som blivit lite nött under ingreppet. Allt gick supersmidigt och jag halkar sedan hemmåt lägenheten efter 20-30 minuter.
Kliver in i badrummet och bejakar mig själv i spegeln, och förutom mungipan och en delvis otäckt överproduktion av saliv så var jag nöjd över att ha överlevt ingreppet och att såret hade slutat blöda. Varpå jag fyller ett glas med vatten och ska skölja runt lite. Glömmer för en stund bort att jag har i princip ingen känsel i tungan och råkar skölja ner en klunk med vatten rakt ner i luftstrupen. Kraxar i 10 minuter och givetvis börjar såret tokblöda. Synd om mig! : )
Adjökens!
Imorse var det till att besöka tandkirurgen på sjukhuset för att få bukt med en snedseglande visdomstand. Enligt förhandsinformationen som bifogades hälsodeklarationen (som jag för övrigt glömde ta med mig) stod att läsa att ett sådant ingrepp vanligtvis resulterade i en nätt kostnad på 5 000 skattade kronor. Lyckligtvis eller ganska välplanerat har jag istället för en svåltjock plånbok en särdeles förträfflig tandvårdsförsäkring som hoppar in och täcker upp kostnaden, soooo looooong suuuuuuuuuuuckersssss!!! *Pekar virtuellt finger åt tandkirurgen*
Hade onda aningar att dagens ingrepp skulle vara precis lika otäck som förra gången och stålsatte mig när jag irrade runt i sjukhusets korridorer. Slank förbi Apoteket som ännu inte öppnat för dagen, visste att jag om en timme eller så dreglandes med botoxstora läppar skulle behöva kliva in där och beställa värktabletter och etc till apotekerskans härliga nöje ...
Jo men förra gången för er som inte fått det berättat var det en klen liten tjej tog sin "tand-oskuld" på just lilla mig. Slet i tänder och tandkött och drog i mungipor så blodet sprutade och resulterade i en brutalt öm käke de nästkommande veckorna. Laglig våldtäkt. Men jag är inte bitter ...
Och så lite tandläkarhumor modell TORR från förmiddagen.
KungLigg liggandes i stolen: Det är inte första gången va?
Tandkirurg provkör nått instrumet som sjuksköterskan lustigt
och oroväckande kallade för mojäng: Nä en eller två har jag nog gjort tidigare.
KungLigg: Ok ...
Sjuksköterska: Hahahaha bröööööl!
Tandkirurg: Nä det har nog blivit ett par ... säkert över tusen stycken
-----!!!Varning för skämt!!!!------
Tandkirurg: Men nån gång ska ju vara den första att lyckas!?!?!!?!?
------!!!!Slut skämt!!!!! -------
KungLigg: Tusende gången gillt nu va?!
Vi kan nu snabbspola fram till att tandkirurgen ropar efter vaselin (!!!), då undrade man för ett slag om han lydde under devisen "Allt går med vilja, våld och vaselin" men det var bara mungipan som blivit lite nött under ingreppet. Allt gick supersmidigt och jag halkar sedan hemmåt lägenheten efter 20-30 minuter.
Kliver in i badrummet och bejakar mig själv i spegeln, och förutom mungipan och en delvis otäckt överproduktion av saliv så var jag nöjd över att ha överlevt ingreppet och att såret hade slutat blöda. Varpå jag fyller ett glas med vatten och ska skölja runt lite. Glömmer för en stund bort att jag har i princip ingen känsel i tungan och råkar skölja ner en klunk med vatten rakt ner i luftstrupen. Kraxar i 10 minuter och givetvis börjar såret tokblöda. Synd om mig! : )
Adjökens!
Min goa lilla vapendragare har kilat vidare mot nya äventyr
Lupinos Bruno Thunberg † 14 november 2008.
Född till en kall och karg vardag i ett villaområde i Tunadal i slutet av år 2000. Dina peruanska gener sökte kärlek och värme och frågan är det verkligen var en slumpmässig tillfällighet att jag(vi) såg din lilla lapp på en fullkladdad annonstavla på Konsum Bergsåker. Samma kväll eller kort därpå åkte vi till Tunadal och fick se dig, då en knapp vecka gammal och lika oansenlig som en av vår studentlägenhets större dammråttor.
Kärlek vid första ögonkastet har nog aldrig varit mer korrekt använt och sedan dess har du haft din speciella plats i mitt liv "lillsorken". Tre veckor senare var du redo att lämna morsan och få hälsa på "brorsan" i Nacksta. Ja stackars Bojje knappt torr bakom örat han heller, fick oannonserat en liten räddhågsen och ullig marsvinskompis som inkräktade på hans jaktmarker. Efter några nätter i separata bostäder var ni lika oskiljaktliga som Piff och Puff, där Bojje gick var Bruno som trädd på ett snöre två steg bakom och aldrig en maskrosstjälk längre bort från mig.
Vi har inte alltid haft det lätt du och jag, men kanske just därför har bandet mellan oss vuxit sig så starkt. Dessa spånbalar á 30 kg (!) du tvingat mig bära i snöstorm/spöregn/orkaner, handmatningen när du tappade framtänderna, kloklippning och det vildväxande håret, den nyfikna hunden som ville apportera dig, buren som blåste sönder när vi skulle flytta till Haga, den tokiga tjejen som flyttade in och var höallergisk (!?), det årliga badet i handfatet, penicillinkurer och öronvård av torra öron. Tokigt från början till slut.
Efter 8 år vågade du släppa taget om mig, du litade på att jag skulle klara mig själv. Jag ska göra ett allvarligt försök. Tänk på mig för jag tänker på dig!
På din virtuella minnesstund spelar jag Laser Inc - Det var en gång en fågel (fågeln Roger) för du gillade den, det var din låt, Brunos låt.
Född till en kall och karg vardag i ett villaområde i Tunadal i slutet av år 2000. Dina peruanska gener sökte kärlek och värme och frågan är det verkligen var en slumpmässig tillfällighet att jag(vi) såg din lilla lapp på en fullkladdad annonstavla på Konsum Bergsåker. Samma kväll eller kort därpå åkte vi till Tunadal och fick se dig, då en knapp vecka gammal och lika oansenlig som en av vår studentlägenhets större dammråttor.
Kärlek vid första ögonkastet har nog aldrig varit mer korrekt använt och sedan dess har du haft din speciella plats i mitt liv "lillsorken". Tre veckor senare var du redo att lämna morsan och få hälsa på "brorsan" i Nacksta. Ja stackars Bojje knappt torr bakom örat han heller, fick oannonserat en liten räddhågsen och ullig marsvinskompis som inkräktade på hans jaktmarker. Efter några nätter i separata bostäder var ni lika oskiljaktliga som Piff och Puff, där Bojje gick var Bruno som trädd på ett snöre två steg bakom och aldrig en maskrosstjälk längre bort från mig.
Vi har inte alltid haft det lätt du och jag, men kanske just därför har bandet mellan oss vuxit sig så starkt. Dessa spånbalar á 30 kg (!) du tvingat mig bära i snöstorm/spöregn/orkaner, handmatningen när du tappade framtänderna, kloklippning och det vildväxande håret, den nyfikna hunden som ville apportera dig, buren som blåste sönder när vi skulle flytta till Haga, den tokiga tjejen som flyttade in och var höallergisk (!?), det årliga badet i handfatet, penicillinkurer och öronvård av torra öron. Tokigt från början till slut.
Efter 8 år vågade du släppa taget om mig, du litade på att jag skulle klara mig själv. Jag ska göra ett allvarligt försök. Tänk på mig för jag tänker på dig!
På din virtuella minnesstund spelar jag Laser Inc - Det var en gång en fågel (fågeln Roger) för du gillade den, det var din låt, Brunos låt.
Äntligen!
Ett datorbord till Herr KungLigg!!!! Slut är tiderna med datorn på golvet, gråt och tandagnisslan, dubbelvikt rygg, gamnacke och ömma handleder. Bara smalbenet nu som ömmar något efter nattens "apelsinhärva" ; )
Idioter vandrar på denna jord
Vad i hela friden är det för fel på vissa människor? Var på en trevlig personaljulfest och humöret var på topp. Lämnar dansgolvet för att ta en nypa luft och känner nästan omedelbart en mycket otrevlig och distinkt smärta i smalbenet. Tror för en sekund att jag i fyllan och villan har sparkat in i en stol men inser att höger byxben är förhållandevis väldigt kladdigt för att ha råkat komma åt en stol. Kollar ner på golvet och ser en krossad apelsin. Är fortfarande lite för trögtänkt för att koppla vad som har hänt och går vidare med mitt sällskap. Sätter mig ner och lägger ihop ett och ett, distikt smärta i smalbenet, extremt kladdiga byxor med fruktkött på hela nedre byxbenet och en totalt krossad apelsin på golvet bredvid. Någon idiot har alltså med kraft kastat en jävla apelsin på mig. Ser fyra killar (obekanta) på lagomt avstånd och i lämpligt kastriktning, går fram och undrar så smått om någon av dem haft nöjet att kasta en apelsin. Dödsdömt att ens försöka reda ut en sådan incident inser jag redan på förhand men jag hoppades innerligt att någon ville ta åt sig äran ... Får givetvis inte annat än fyra oskyldigt glada leenden och vittnesmål lika trovärdiga som Christine "Tyskan" Schürrers. Jag känner mig kränkt (eller nått, jävligt förbannad och irriterad över att någon kan vara så idiotisk). Tappar sugen på fest och avslutar kvällen direkt.
På väg mot taxin träffar jag två kollegor, varav en varit förhållandevis extremt berusad hela kvällen. Tror att han håller på och fylleyrar men när jag verkligen lyssnar på honom så berättar han nått som får mig att ramla baklänges. Han berättar att när han var ute och rökte tidigare under kvällen så träffade han på ett gäng med fyra killar (obekanta) som han stod och snackade med. Han hör ett suspekt ljud och vänder sig om och ser att en av dem som står bakom honom rätt och slätt pissar (??!!) på hans byxor. Jag tappade både talförmågan och skrivförmågan samtidigt som tron på mänskligheten försvann.
God natt! :(
På väg mot taxin träffar jag två kollegor, varav en varit förhållandevis extremt berusad hela kvällen. Tror att han håller på och fylleyrar men när jag verkligen lyssnar på honom så berättar han nått som får mig att ramla baklänges. Han berättar att när han var ute och rökte tidigare under kvällen så träffade han på ett gäng med fyra killar (obekanta) som han stod och snackade med. Han hör ett suspekt ljud och vänder sig om och ser att en av dem som står bakom honom rätt och slätt pissar (??!!) på hans byxor. Jag tappade både talförmågan och skrivförmågan samtidigt som tron på mänskligheten försvann.
God natt! :(