Min goa lilla vapendragare har kilat vidare mot nya äventyr
Född till en kall och karg vardag i ett villaområde i Tunadal i slutet av år 2000. Dina peruanska gener sökte kärlek och värme och frågan är det verkligen var en slumpmässig tillfällighet att jag(vi) såg din lilla lapp på en fullkladdad annonstavla på Konsum Bergsåker. Samma kväll eller kort därpå åkte vi till Tunadal och fick se dig, då en knapp vecka gammal och lika oansenlig som en av vår studentlägenhets större dammråttor.
Kärlek vid första ögonkastet har nog aldrig varit mer korrekt använt och sedan dess har du haft din speciella plats i mitt liv "lillsorken". Tre veckor senare var du redo att lämna morsan och få hälsa på "brorsan" i Nacksta. Ja stackars Bojje knappt torr bakom örat han heller, fick oannonserat en liten räddhågsen och ullig marsvinskompis som inkräktade på hans jaktmarker. Efter några nätter i separata bostäder var ni lika oskiljaktliga som Piff och Puff, där Bojje gick var Bruno som trädd på ett snöre två steg bakom och aldrig en maskrosstjälk längre bort från mig.
Vi har inte alltid haft det lätt du och jag, men kanske just därför har bandet mellan oss vuxit sig så starkt. Dessa spånbalar á 30 kg (!) du tvingat mig bära i snöstorm/spöregn/orkaner, handmatningen när du tappade framtänderna, kloklippning och det vildväxande håret, den nyfikna hunden som ville apportera dig, buren som blåste sönder när vi skulle flytta till Haga, den tokiga tjejen som flyttade in och var höallergisk (!?), det årliga badet i handfatet, penicillinkurer och öronvård av torra öron. Tokigt från början till slut.
Efter 8 år vågade du släppa taget om mig, du litade på att jag skulle klara mig själv. Jag ska göra ett allvarligt försök. Tänk på mig för jag tänker på dig!
På din virtuella minnesstund spelar jag Laser Inc - Det var en gång en fågel (fågeln Roger) för du gillade den, det var din låt, Brunos låt.
Lilla Bruno-sötisen, du saknas här hemma ska du veta!
Varje gång jag skär sallad eller dylikt så är jag alltid på väg att vända mig om och ge dig en liten smakbit, konstigt att du då inte är där :-(
Jag är väldigt glad att det starkaste minnena jag har av dig är då du var så full av energi de sista veckorna, du var så charmig :-)
Jag passar även på att hälsa från My & Max, de saknar dig otroligt mycket också de med ska du veta!
Sov så sött "lillsorken"!
Kraaamar / Den tokiga tjejen :-)
Vilka fina ord. Ögonen är simmiga. Tänk att ett sådant litet djur kan ge så mycket...
Rest in peace, Bruno.
Så fint Johan!
Kära Bruno, dina närmaste har nog gått igenom den värsta saknaden så att jag också kan få säga farväl - 6 månader, så lång tid tar det! Jag minns första gången jag såg dig mycket väl och det vet du - du var extreemt långhårig då, så långhårig att jag inte ens fattade att du verkligen var ett marsvin! När jag fick se tidigare bilder med dig i det gröna gräset var det svårt att tro att det var samma kille - åren hade förändrat dig! Jag hoppas att du blev glad för allt jag gav - jag försökte verkligen ge dig så mycket lycka jag kunde; eget pepparkakshjärta vid jul (med konkurrens med gaanska många andra!!) och alla dessa röda paprikor utskurna som hjärtan. Jag hävdar att röda paprikor var din favorit men Johan skulle säkert säga gurka bara för att jävlas med mig :) Jag blev glad när du skickade den där bilden på lyktpumpan Aro och du (jag karvade den pumpan med min goda vännina Ida Halvarsson- ironiskt, eller hur?!) Du täckte min rygg när jag skapade konst på "den svarta väggen". Vi har ju knappast skrattat och gråtit ihop, eller? ;). Haha, kommer du ihåg när jag skulle fråga din ägare på dejt och så vågade jag inte riktigt och frågade ut dig istället XD. Få tjejer kan nog säga att de dejtat ett marsvin!! Men vet du vad som gör mig gladast när jag tänker på dig? Innan jag träffade dig hade jag INGEN AAANING om att marsvin kunde tala! Och du talade i massor... Vad än Johan säger så vet jag att vi pratde med varandra en hel del, han trodde aldrig på mig - eller så gjorde han det - sak samma!
Det var INTE tokigt från början till slut. Tiden då vi var nära vänner var med facit i hand den lyckligaste OCH tryggaste tiden jag haft - jag kände inte dig i åtta år men röda paprikahjärtan tyckte du minsann om!
Vila i frid vännen!
Vi ses säkert igen för i himlen förstår du, kan små féer och marsvin leka tillsammans!