USA 24/2 - Två pillemariska småglin stjäl en burk öl
Lite vätskepåfyllning och rök innan vi gick vidare till gaten på Arlanda. Runt våra ben springer ett tvärhand högt barn omkring och Sven utbrister glatt "Vilken vacker liten tjej" varpå pappan till barnet säger "Tack, men det är ingen tjej!". Klockan slår 15:15 och vi rör oss med tillförsikt mot gaten. KWAS(!) ytterligare en tull att passera. Jag och Åke slinker återigen förbi utan bekymmer medan vår medresenär Sven fastnar i metalldetektorportalen och får samma trevliga behandling som fångarna på Guantanamobasen och vi vill föreviga studen med ett foto. Åke sliter fram kameran och avfyrar ett foto med blixt. Oj vilket KAOS det blev för hur kunde stackarn vi veta att det är strikt förbjudet att fotografera i området kring tullen(!?), tjänstemännen kastade sig över Åke och tvingade honom att omedelbart radera fotot. Något skärrade alla tre bordar vi till slut planet.
Sven som den senaste månaden våndats över Åkes påstående om att den islamistiska bestättningen inte serverar alkohol får reda på att det var ett "elakt" skämt. Nu kan röksuget bearbetas med både alkholhaltig dryck och snus, Sven ser betydligt mer lättad ut. När besättningen gått varvet runt och inget drickbart erbjudits tar herrarna två saken i egna händer, som pillemariska småglin går de iväg på jakt efter något drickbart och kommer tillbaka med hela en stulen ölburk(!). Smussel och smyg väl på plats för att inte bli upptäckta. Fem minuter senare börjar besättningen, som för övrigt dagen till ära är klädd i grönt gardintyg med lila inslag, officiellt utskänkningen. Smusslet förgäves men spänningen kan ingen ta ifrån dem, grattis boys!
"Kollektiv idioti!" hojtar mina två medresenärer när ljuset dämpas och ALLA drar igen för fönstrena, lite bångstyrigt väljer de att visa sitt missnöje med att leka disco med sätesbelysningen medan jag sjunker ner i sätet och tänker "Kollektiv snedtändning!".
"Inga pluspoäng för frisyren" säger Åke när en av flygvärdarna går förbi, jag nickar instämmande efter att själv ha funderat på samma sak. Hög panna med pottfrisyrspage, flott hår i negativ bemärkelse.
Innan vi landar måste vi fylla i två formulär som vi skall användas i tullen. Formulär ett frågar oss om vi har med oss cellkulturer, sniglar, djur, insekter cellstrukturer eller annat godis. Det andra formuläret undrar om vi är eller har varit involverad i spionage, terrorism, folkmord eller andra hobbys. Fan hade man vetat att USA inte gillar terrorister som pysslar med cellstrukturer på fritiden så hade man ju aldrig åkt ... gaaaah vilken miss ;)
Jag fyller i NEJ på alla frågorna och hoppas att bluffen inte skall synas. Redo att officiellt beviljas fysisk närvaro i resans första delstat New Jersey ställer vi oss i tullkön. Givetvis har vi alla missat att fylla i en ytterst löjlig uppgift som skulle ta ungefär lika lång tid som ett medellångt samlag (4 sekunder) att åtgärda och blir inte helt oväntat skickade längst bak i kön med kommentaren "Gör om, gör rätt!". Nästa försök gick bättre, tulltjänstemannnen tar ena formuläret för arkivering, vi blir fotograferade och får våra fingeravtryck tagna. Lägger märke till att det inte var Ceasars Palace utan Teddybears Sthlm jag skymtat på Arlanda. Jocke Åhlund såg lite rödögd ut, troligtvis hade han låtit sig väl smakas av groggbuffén på planet. För de intresserade kan nämnas att Teddybjörnarna spelade på Hiro i New York 1 mars..
Vi hämtar upp bagaget på bagagebandet, och ställer oss i nästa kö. Den då man lämnar formuläret om man har sniglar i bagaget. Några stationer senare med flygplatsens interntåg kliver vi av vid stationen hyrbilar. Damen på Hertz hyrbilar såg oroväckande lik ut Jabba de hut och var ungefär lika trevlig. Jag fick genast min första fördom bekräftad; fan va tjock amerikanarna är (det skulle visa sig att det inte riktigt var hela sanningen). Hoppar in i hyrbilen och vi har för avsikt att köra i nordöstlig riktning mot Buffalo. Vilket var lättare sagt än gjort det när inga orter finns på vägskyltarna och vägarna som nämns inte är de som vi planerat att åka på. När vi väl ofrivilligt gjort våra vägval ut från flygplatsen uppstår nästa dilemma i vilket väderstreck åker vi i ... med obefintligt lokalsinne i mörkret blir jag påmind om när mina två medresenärer åkte fel med bilen en tidigare USA-resa, 30 mil fel.
Med viss tur och skicklighet hittar vi ändå till slut en väg som dagen efter skall leda oss till Buffalo. Psykiskt och fysiskt mörbultade ser vi en skylt om "Lodging area", vilket betyder att boende finns om man viker av motorvägen. Första hotellet vill ha 100 dollar för ett rum för tre, vi åker vidare till Hampton Inn som ligger hundratalet meter bort. Åke som är våran förhandlare går in och kommer nöjt ut en minut senare, 80 dollar. Dubbelsäng och bäddsoffa, jag intar soffan medan herrarna tar varsin öl i lobbyn. Zappar runt efter någon smutsig kanal, fastnar på Discovery Health i brist på annat det handler alla fall om sex. Det är iskallt i rummet, kryper ihop som en liten säl och somnar in med handkontrollen i handen, klockan visar 03:42 svensk tid.
Sven som den senaste månaden våndats över Åkes påstående om att den islamistiska bestättningen inte serverar alkohol får reda på att det var ett "elakt" skämt. Nu kan röksuget bearbetas med både alkholhaltig dryck och snus, Sven ser betydligt mer lättad ut. När besättningen gått varvet runt och inget drickbart erbjudits tar herrarna två saken i egna händer, som pillemariska småglin går de iväg på jakt efter något drickbart och kommer tillbaka med hela en stulen ölburk(!). Smussel och smyg väl på plats för att inte bli upptäckta. Fem minuter senare börjar besättningen, som för övrigt dagen till ära är klädd i grönt gardintyg med lila inslag, officiellt utskänkningen. Smusslet förgäves men spänningen kan ingen ta ifrån dem, grattis boys!
"Kollektiv idioti!" hojtar mina två medresenärer när ljuset dämpas och ALLA drar igen för fönstrena, lite bångstyrigt väljer de att visa sitt missnöje med att leka disco med sätesbelysningen medan jag sjunker ner i sätet och tänker "Kollektiv snedtändning!".
"Inga pluspoäng för frisyren" säger Åke när en av flygvärdarna går förbi, jag nickar instämmande efter att själv ha funderat på samma sak. Hög panna med pottfrisyrspage, flott hår i negativ bemärkelse.
Innan vi landar måste vi fylla i två formulär som vi skall användas i tullen. Formulär ett frågar oss om vi har med oss cellkulturer, sniglar, djur, insekter cellstrukturer eller annat godis. Det andra formuläret undrar om vi är eller har varit involverad i spionage, terrorism, folkmord eller andra hobbys. Fan hade man vetat att USA inte gillar terrorister som pysslar med cellstrukturer på fritiden så hade man ju aldrig åkt ... gaaaah vilken miss ;)
Jag fyller i NEJ på alla frågorna och hoppas att bluffen inte skall synas. Redo att officiellt beviljas fysisk närvaro i resans första delstat New Jersey ställer vi oss i tullkön. Givetvis har vi alla missat att fylla i en ytterst löjlig uppgift som skulle ta ungefär lika lång tid som ett medellångt samlag (4 sekunder) att åtgärda och blir inte helt oväntat skickade längst bak i kön med kommentaren "Gör om, gör rätt!". Nästa försök gick bättre, tulltjänstemannnen tar ena formuläret för arkivering, vi blir fotograferade och får våra fingeravtryck tagna. Lägger märke till att det inte var Ceasars Palace utan Teddybears Sthlm jag skymtat på Arlanda. Jocke Åhlund såg lite rödögd ut, troligtvis hade han låtit sig väl smakas av groggbuffén på planet. För de intresserade kan nämnas att Teddybjörnarna spelade på Hiro i New York 1 mars..
Vi hämtar upp bagaget på bagagebandet, och ställer oss i nästa kö. Den då man lämnar formuläret om man har sniglar i bagaget. Några stationer senare med flygplatsens interntåg kliver vi av vid stationen hyrbilar. Damen på Hertz hyrbilar såg oroväckande lik ut Jabba de hut och var ungefär lika trevlig. Jag fick genast min första fördom bekräftad; fan va tjock amerikanarna är (det skulle visa sig att det inte riktigt var hela sanningen). Hoppar in i hyrbilen och vi har för avsikt att köra i nordöstlig riktning mot Buffalo. Vilket var lättare sagt än gjort det när inga orter finns på vägskyltarna och vägarna som nämns inte är de som vi planerat att åka på. När vi väl ofrivilligt gjort våra vägval ut från flygplatsen uppstår nästa dilemma i vilket väderstreck åker vi i ... med obefintligt lokalsinne i mörkret blir jag påmind om när mina två medresenärer åkte fel med bilen en tidigare USA-resa, 30 mil fel.
Med viss tur och skicklighet hittar vi ändå till slut en väg som dagen efter skall leda oss till Buffalo. Psykiskt och fysiskt mörbultade ser vi en skylt om "Lodging area", vilket betyder att boende finns om man viker av motorvägen. Första hotellet vill ha 100 dollar för ett rum för tre, vi åker vidare till Hampton Inn som ligger hundratalet meter bort. Åke som är våran förhandlare går in och kommer nöjt ut en minut senare, 80 dollar. Dubbelsäng och bäddsoffa, jag intar soffan medan herrarna tar varsin öl i lobbyn. Zappar runt efter någon smutsig kanal, fastnar på Discovery Health i brist på annat det handler alla fall om sex. Det är iskallt i rummet, kryper ihop som en liten säl och somnar in med handkontrollen i handen, klockan visar 03:42 svensk tid.
Kommentarer
Postat av: Vingeling
"Smusslet förgäves men spänningen kan ingen ta ifrån dem...30 mil fel..."Kollektiv snedtändning!"... Haha det låter som det kan ha varit hur underbart som helst!! Mer, mer, berätta mer =)
Trackback