USA 25/2 - Breakfast at Hampton Inn
Mitt första uppvaknande i USA sker bra exakt 6 timmar efter att jag iskallt slutit ögonen på huvudkudden. Ett mindre angemnämt oljud ljuder i hotellrummet och innan ögonen riktigt kommit ifatt hörselintrycket får jag för en sekund för mig att jag hamnat mitt i en orkan. Nu var det inte riktigt så illa men Åke hade väl även han kännt av frostvarningen i rummet och brassat igång AC:n på maxflås innan han slumrade in. Nåväl det var nu åtminstone en behaglig temperatur i rummet och jag tar tillfället i akt att besöka faciliteterna och finner där en äldre herre vid namn Sven liggandes klarvaken på golvet med en bok i handen. Jetlag diilux.
Trots att kroppen kände sig tillfredsställande vaken och pigg (04:00 i USA och då alltså 10.00 i Sverige) så tvingar jag ner mig själv i en halvnelson och avnjuter ytterligare 1½timmes brottningsmatch med huvudkudden. Uppvaknande nummer två sker lugnt och harmoniskt, jag förser mig med vad som kan antas vara en standardfrukost på denna resa; hårdbröd med en grov kladdig sträng kaviar. Ryktet lyder att tidigare resor i USA har åtnjutits helt utan mat av mina två medresenärer, för fortsatt levnad gällde det att passa på medan man hade annat än naglarna att bita på.
Kliver ut i foajen där mina medresenärer till synes obehindrat avnjuter en continental frukost och totalt ointresserade av att berätta den lilla detaljen för övriga i resesällskapet. Förutom att frukosten kanske inte var den kalorisnålaste kan den intresserade anteckna att precis alla tillbehör för att inmundiga denna frukost var tillverkat i plast, antingen hade de verkligen ingen lust att diska eller så var diskmaskinen fraktad till den där tippen där diskmaskiner får det bra (läs bloggen 23 nov).
Fortsättning följer ...
Trots att kroppen kände sig tillfredsställande vaken och pigg (04:00 i USA och då alltså 10.00 i Sverige) så tvingar jag ner mig själv i en halvnelson och avnjuter ytterligare 1½timmes brottningsmatch med huvudkudden. Uppvaknande nummer två sker lugnt och harmoniskt, jag förser mig med vad som kan antas vara en standardfrukost på denna resa; hårdbröd med en grov kladdig sträng kaviar. Ryktet lyder att tidigare resor i USA har åtnjutits helt utan mat av mina två medresenärer, för fortsatt levnad gällde det att passa på medan man hade annat än naglarna att bita på.
Kliver ut i foajen där mina medresenärer till synes obehindrat avnjuter en continental frukost och totalt ointresserade av att berätta den lilla detaljen för övriga i resesällskapet. Förutom att frukosten kanske inte var den kalorisnålaste kan den intresserade anteckna att precis alla tillbehör för att inmundiga denna frukost var tillverkat i plast, antingen hade de verkligen ingen lust att diska eller så var diskmaskinen fraktad till den där tippen där diskmaskiner får det bra (läs bloggen 23 nov).
Fortsättning följer ...
Kommentarer
Trackback