KungLigg

Länge var det sedan 40 kr kändes så rättspenderade. I mitt förhållandevis bekymmerslösa tillvaro har det funnits något som varit som en permanent placerad illagnagande sten i skon; reklam i brevlådan. Förutom den ofrånkomliga dock ytterst flyktiga känslan av "Ooooh Post!!!" när lådan vittjas har reklamen varit ett obönhörligt gissel. Reklamen har mer eller mindre fyllt lägenheten från golv till tak och den har letat sig in i diverse suspekta skrymslen när jag stressat och i illfart fått lov att utföra akutstädning inför finbesök. Reklam har påträffats i tvättmaskinen, i garderoben, ute på balkongen, i badkaret, i Brunos bur, under täcket ...

I min jakt på en FM-sändare till mp3-spelaren ute på Birsta City ville min medshoppare styra in oss på Designtorget en sväng för där finns ju så "rooooooooooooliga saker". Inte helt utan gnissel och tunga steg följde jag med in, fann boken "Världens fulaste skivomslag" och blev genast på bättre humör när blicken landade på bland annat Eldorados fina kreation.



Väcks ur ett gapskratt när medshopparen ropar "kolla här vad jag har hittat åt dig!". Lunkar sakteliga bort och i hennes hand fanns en rosa (verkar som jag gillar rosa när allt kommer omkring) magnet med texten "INGEN REKLAM TACK!". Numera sitter det en fin magnet på brevlådan, och i lådan har ÄNNU ingen reklam hittat ned, sagolikt fantastiskt magnifikt underbart. Varför skulle det ta 30 år innan det hände??? Någon långfingrad klåpare lär dock norpa magneten rätt omgående om jag känner mänskligheten rätt.