KungLigg

Har ni någongång kännt er utomordentligt EXTREMT nervös när ni ska passera tullen med packning och kropp? Kanske väljer ni att gå igenom "Nothing to declare" även fast ni kanske har en och annan pinal som det inte vore så lattjo om tullen sniffade fram ... min vän M (alltså inte KungLigg himself denna gång) var i exakt den situationen i somras när vi kom hem från en vecka i Barcelona.

Vad har då hans svett med Apoteket Bananrepubliken att göra? Jo det var inte bättre än att vi båda gick och fick sorkpest i halsen (kraftigt halsont), efter ett par vandrarhemsnätter i slumområdet Raval (där förövrigt KingLigg blev överfallen av en äldre glädjeflicka på vägen hem från krogen en tidig morgon, men det är en annan historia). Min onda hals gav med sig med alkohol och välkända värktabletter medan M fick lov att uppsöka Apoteket Bananrepubliken aka lokala Medica för lite medicinsk assistans. M förklarade sina symptom på bruten spanglish och personen i vit rock nickade igenkännande och skuttade sedan glatt iväg bakom disken och hämtade en förpackning medicin á 40 kr, billigt och bra.

Två gånger om dagen i tre dagar skulle medicinen ätas. Eller ätas kanske var ett önsketänkande för när vi kom tillbaka till rummet och M skulle ta sin första dos ser vi att det står Vicks på förpackningen (hmmmmm, halstabletter!?) och när han läste instruktionerna så skulle dessa Vicks instoppas likt  stolpiller in där bak. Med ett stort leende på läpparna såg jag som medresenär och rumskamrat bara fördelarna, hädanefter skulle min rumskamrats flatulens lukta syrlig Vicks. Dagen kom då vi skulle hem och M körde in den sista mohikanen i röven innan avresan. Det var inte helt lätt och ledigt han promenerade genom tullen, om det var Vicksen som störde motoriken eller rädslan över att skjuta ut en Vicks i ögat på en nyfiken tulltjänsteman vid eventuell kroppsbesiktning vet jag inte. Nu slapp han lyckligtvis igenom utan makabra fynd.

Borta bra men hemma bäst!