Läsvärt värre - Först kränkt vinner
Vilket förlopp och vilka konsekvenser! Hur är det bäst att försöka känna när man har läst det här? Jag känner mig lätt men verkligt skrämd. Man ska stå på sig men hur fan ska man kunna döma "rätt" från "fel" så att man agerar på bästa sätt vid såna här konflikter?? Tack för att du delar med dig av din intressanta läsning - bra artikel!!
För de av er som verkligen känner den numera upprättgående McWhore från Nordanby så är det inte okänt att jag mer än gärna lämnar synpunkter. I synerhet på sånt skit som jag nyss, motvilligt, läst mig igenom.
Värför i helvete är det så satans lätt att känna sig kränkt nu för tiden? Visst, många reservsvenskar tycks vara duktiga på att spela ut dessa kort exemplariskt väl. Men om jag som fördomsfull medborgare bara hade möjlighet att kunna gotta mig i deras "förtret"...
Nä, alla nationaliteter är så satans kränkta! Undra när faan jag kände mig kränkt senast?! Inte ens då jag som en av fyra skateboard-åkare på hela den stora högstadieskolan blev beryckt på min jättefina Stüssy-keps och samtidigt åkte på en kalsongdragning OCH fick brädan söndersparkad av ett gäng nior kunde jag förmå mig att känna mig kränkt.
Yes! Ich bin Überman! Eller inte på nåt vis! Jag har alltid vetat vem jag är. Therefore har jag aldrig känt mig kränkt när nån behandlat mig illa.
Eller så är jag för dum för att begripa att folk är elaka mot mig haha!
Folk är så jäkla stingslig. Lätt att reta upp. Säger jag inte hej på morgonen - ja då är de tamejfan kränkta. OCh hejar jag, då har jag gjort det på fel sätt. Vipps är nån kränkt igen.
Om nån sätter upp kostigt formulerade och med en aggresiv ton skrivna meddelanden i det gemensamma köket på jobbet utan att lämna sin signatur och jag besvarar med samma medicin, dock med mitt namn. Ja snabbt får man meddelande från den som skrivit den ursprungliga lappen där man blir ombedd att dra dit solen nästan aldrig skiner. Nä men vänta nu?! Vem faan var det som började?! Jag är iallafall ärlig och lämnar mitt avtryck!
Det kanske är på modet nu...?
Ja, och utomlands är det där "kränksnacket" ännu värre. Det räcker med att man säger ifrån eller helt enkelt inte håller med och säger "Nej" så är man en förtryckande oförstående rasist. En gång i New York mötte jag en random afro-amerikansk kille på gatan som ville sälja en skiva till mig och för att jag inte ville köpa den (konstigt?) kallade han mig rasist(...) jag hamnade i försvarsposition och
så började vi tjafsa. Jag blev så upprörd och chockad (har aldrig varit med om större idiot) att jag började gråta och då sa han "Fuck you" och gick därifrån... Trevlig snubbe! Nä, jag ogillar starkt "du ska respektera mig och min morsa"-kultur. Men artikeln är fan sann och min fråga kvarstår?! Hur skyddar man sig mot människor som tycker så jävla synd om sig själv och som påstår att man är rasist för att de inte kan driva sin vilja igenom.
Haha, man kanske bara säger "Ja, det är jag!"?
Nämen seriöst talat! Vill poängtera att jag hatar den typen av beteendet men inte människorna! Men hur vinner man en konflikt mot en idiot med sånt beteende??? Jag menar den personen fattar ju ändå inte.
Man kanske kunde vända betydelsen på ordet kränkt? I det här sammanhanget så är det ju synd om den som är kränkt. Men om kränkt vore ett ord som gav en indikation om att den som är kränkt underförstått förstår lite mindre, jag menar, om kränkt betydde att man kände så för att man inte hade förmåga att förstå den andres perspektiv så skulle det kanske inte vara så hippt att vara kränkt.
Jag antar att jag är ett stort pucko som resonerar så här. Eller? Kommentera gärna för jag känner mig aldrig heller kränkt!